Depression
Under depressionen och krigsåren på 30- och 40-talen plaskade unga snorklare runt längs Amerikas kuster och insjöar i sökandet efter fisk, hummer, eller annat ätbart från havet som ansågs vara en lyx för dessa unga dykare. Utrustningen då var antingen hemmagjord eller militära överskottsvaror och bestod i princip av en mask eller simglasögon. De lyckligt lottade hade långkalsonger mot kylan och ibland även ett par fenor från marinen. Formell utbildning ansågs egentligen onödig och bestod av att träna andhållningstekniken.
Aqua-Lung
1948 övertygades Rene Bussoz på Rene´s Sporting Goods i Westwood, California av Jacques-Yves Cousteau att importera en helt nydesignad andningsapparat numera känd som Aqua-Lung. Denna nya apparat lät dykaren stanna nere under en lång tid. Rene importerade 10 av dessa apparater och när dessa "bubbelmaskiner" var sålda trodde man att marknaden var mättad. inom ett par år kunde man dock hitta dessa apparater i ett flertal butiker över hela USA och en helt ny typ av dykare som inte behövde ha den fysik som krävdes for snorkeldykarna sågs nu gå i vattnet. "Aqua-Lung" skapade en ny skara dykare och Rene´s Sporting Goods blev sedermera U. S. Divers.
"Aqua-Lung" såldes till alla med tillräckligt med pengar, utbildningen var inte mer än en varning om att "aldrig hålla andan". De enda formella utbildningarna fanns inom militären, vetenskapliga institutioner och dyk-klubbar. 1951 startade Jim Auxier och Chuck Blakeslee en tidskrift kallad "The Skin Diver" (Sedermera omdöpt till "Skin Diver Magazine"). De knöt upp Neal Hess for att skriva en kolumn kallad "Instructors Corner". Hess började snart "certifiera" dykare till att bli instruktörer genom att läsa igenom deras kursupplägg och lista deras namn i Skin Diver. Detta nya program kallades National Diving Patrol.
UICC 1
Vid samma tidpunkt arbetade Al Tillman (sportchefen på Los Angeles County) fram ett ide om ett kommunalt utbildningsprogram for snorkel och apparatdykare. Tillman och en badvakt vid Los Angeles County vid namn Bev Morgan vände sig 1953 till Scripps Institution for att studera hos den då berömda dykaren Conrad Limbaugh. När de kom tillbaka skapade de världens första allmänna dykutbildningsorganisation, och ett år senare hölls den första civila dykinstruktörs kursen känd som UICC 1 (Underwater Instructor Certification Course 1). Los Angeles Countys program började få förfrågningar från hela landet och man började utfärda certifieringar under förbehåll till instruktörer från hela USA.
Under återstodden av -50 talet sågs en enorm ökning inom sportdykningen sporrade av böcker av Cousteau och Hans Hass och TV serien Sea Hunt Med Lloyd Bridges och Zale Parry i huvudrollerna. Andra allmänna organ följde L. A. County såsom Broward County, Florida Red Cross under Jon C. Jones, Jr och YMCA National Program.
NAUI
1959 satte sig Blakeslee och Auxier med Hess och skissade ner en ide om att hålla en stor övergripande instruktörskurs året därpå. Rätt tid och plats blev augusti 1960 i Houston, Texas där Underwater Society of America skulle ha sin årliga kongress. Hess kontaktade Tillman på LA County för att utforma och leda denna kurs. Jones från Broward County kontaktades for all assistera dem i projektet. National Diving Patrol döptes om till National Association of Underwater Instructors (NAUI) och registrerades som en ickekommersiell utbildningsorganisation. Tillman blev NAUIs förste president och Hess blev sekreterare.
Kursen kom till stånd och 72 av de bästa kandidaterna och åtta instruktörer samlades på Shamrock Hotel i Houston från hela USA och Canada. Kursen var mycket omfattande, varade Over sex dagar och endast 53 av kandidaterna klarade sig. Detta var den första internationella dykinstruktörs kursen I historien och markerade en helt ny era inom sportdykningen. Dessa nya instruktörer åkte hem stolta över bedriften och bar tygmärken och instruktörsnummer som hedersmedaljer på gatorna i sina hemstäder.
Efter kursen i Houston valdes en styrelse bestående av Al Tillman (NAUI# 1), John C. Jones, Jr (NAUI#2), Neal Hess (NAUI#3), Garry Howland (NAUI# 13), Jim Auxier and James Cahill. Ett råd skapades dessutom och bestod av Kapten Albert Behnke, Jr., kommendör George Bond, Kapten Jaques-Yves Cousteau, och Dr Andy Rechnitzer.
Nya tider
De närmast efterföljande åren förde med sig många förändringar för NAUI bl.a. försvann Hess, men NAUI fortsatte att växa som organisation allteftersom stora centraliserade kurser hölls runt om i landet. Hela organisationen baserades på ideellt arbete och Tillman drev organisationen hemma i sitt hem och var beroende av hart arbetande instruktörer som Jones, Howland och ett flertal regionella NAUI ledare, medan han själv hade hand om det administrativa. NAUIs dåtida finansiella och marknadsföringsmässiga stod, Auxier och Blakeslee på Skin Diver Magazine, gav ännu mera stöd genom att ge både kontorsutrymme och lön åt Tillman. NAUI sidan blev ett stående inslag i tidningen och NAUI fortsatte växa.
1967 lämnade Tillman Styrelsen for att ägna sig åt sin resort på Bahamas (UNEXSO) och valdes till en ny position som NAUIs Resort Branch Manager. Ett år senare följde Jones efter och en helt ny generation dykare tog över NAUI. Detta hände samtidigt som ett ägarbyte på Skin Diver Magazine och NAUIs huvudkontor flyttades till den nye VDn Art Ulrichs hem och den första ICUE (International Conference of Underwater Educators) hölls samma år.
Internationellt och expansivt
Under 1970 talet ökade NAUI stadigt och fortsatte utåt internationellt. NAUI höll en instruktörs kurs i Japan 1970 och NAUI Canada skapades 1972 som ett separat företag. Vid slutet av årtiondet hade NAUI certifierat över 5 000 instruktörer.
1981 flyttade NAUI till ett nytt fräscht kontor i Montclair California och blev helt datoriserat 1982. Nancy Guarascio blev NAUIs första kvinnliga president 1987 och 1989 hade NAUI Over 12 000 certifierade instruktörer.
Worldwide
1990 talet förde med sig nya utmaningar och NAUI mötte dessa med att förnya sitt antagande att erbjuda det finaste dykutbildningsprogrammet i världen. 1996 omstrukturerades NAUI och blev NAUI WORLDWIDE. Det första skandinaviska servicekontoret öppnades vid årsskiftet 96/97 i Åkersberga, Sverige. Omstruktureringen följdes av en enorm ökning i marknadsandelar allteftersom dykare värden över insåg att NAUIs unika säkerhetstänkande och motto "DIVE SAFETY THROUGH EDUCATION" var viktigt i en fritidssysselsättning där "Cornflakescertifikat" blir allt vanligare.
1997 flyttade NAUI sitt huvudkontor till Tampa i Florida och en ny styrelse tillsattes som inkluderade representanter från hela världen. Bland alla dykutbildningsorganisationer har NAUI varit och fortsätter att vara den mest prestigefyllda i branschen.
|
